Straxt före påsk 2005 kom den nya fina ambulansen till oss i Liden. Då såg alla glada och lyckliga ut. Nu, ett och ett halvt år senare kan man konstatera att den var ju både bra och dålig. Vårdmiljön hör till det som är bra. Den uppfyller också alla kravspecifikationer.

Men att landstinget kan köpa in bilar till landsbygden som hoppar och studsar och inte kommer uppför backar är en gåta, speciellt om det inte sklijer mer än 100 000 kr till en fyrhjulsdriven. Till och med blöta gräsmattor med lite lutning kan vara besvärligt kan undertecknad intyga. Accelerationen vid omkörningar är katastrofal, nästan trafikfarlig på grund av för svag motor. Om man någon gång lyckas få upp bilen över 100 km/tim så går det inte att föra ett normalt samtal i förarkupén för det bullrar så mycket. Att köra en sådan bil i stadsmiljö eller på fina asfaltsbelagda vägar, speciellt i södra Sverige och Tyskland där bilen tillverkas är nog inget problem men....Vad är problemen med en sådan bil på landsbygden i Västernorrland?

1.   Patienten får vänta lite längre på hjälpen.

2.   Man  kanske måste bära den sjuke väldigt långt eftersom det inte går att köra ända fram?

3.   Det sliter på personalens kroppar.

4.   Om patienten har väldigt ont så kan färden till sjukhus bli plågsam och framförallt väldigt långsam.

På landstinget försvarar man sina inköp och säger:
– Tiden är inte viktigast. Vi har så bra möjligheter att ge vård i ambulansen och personalen får stöd från bakjouren på akuten vid behov.

Det stämmer men då måste man också vara hos patienten först!

Problemen existerar inte bara i Liden så läs gärna länkarna nedan och framförallt så önskas synpunkter på detta. 

/Tore Löfvenius som jobbat med den nya bilen  6 månader